söndag 21 mars 2010

-


Jag har jobbat fruktansvärt mycket senaste tiden. Telefonen ringer oavbrutet. Folk vill så mycket. Och de vill vara med och bestämma och tycka hela tiden. Jag hatar folk. Det här vidriga behovet av att hävda sig hela tiden och berätta för världen att de minsann har åsikter och ... skitsamma egentligen.

Annars står mycket still. Galningen har gett upp (nej, jag tror han låtsas att han gett upp faktiskt. Egentligen väntar han nog på att jag i min ensamhet ska komma till insikt om att jag behöver honom mer än jag förstår). Den unge mannen har blivit nykär i sin unga tjej och jag sitter alltså här i ensamheten och väntar på insikt.
Den här ensamheten ... den är så bekväm.

1 kommentar:

calle sa...

Mmm, åsikterna...& den eviga nödvändigheten med att sparka upp redan vidöppna dörrar.